När jag var liten så brydde jag mig inte ett dug om att ha snygg utrustning överhuvudtaget. Det ända var att jag tyckte att det var fint och coolt att ha benskydd för alla andra hade det men annars så hade jag inte kunskap eller intresse för sånt. Jag hade ett shabrak, en sadel o ett träns och det va de. Brydde mej inte om att ha ett snyggt träns eller lägga pengar på det. Dock så köpte jag faktiskt på en utav mina födelsedagar en ny sadel(hööks sadel) då jag tyckte den va fin och att jag behövde en lite större sadel då jag hade växt ur den gammla ponny sadeln. 
Och då var jag jätte stolt som hade lyckats samla ihop pengar(önskade mej pengar) till att kunna köpa en egen. Så på min födelsedag så åkte vi till hööks och köpte en. OCh då fick jag med mej ett enkelt ljusblått schabrak också vilket var ju fint tänkte jag. 

Sommaren 2009 så sålde vi min ponny då jag hade vuxit ur honom och jag ville ha en häst istället för ponny. Då blev det ett uppehåll på 1år fast jag red andras hästar osånt. augusti 2010 hämtade vi älskade Emmet och då fick jag upp ögonen för att träna hästen korrekt och för dressyr. Fick även upp ögon för utrustning och att det är väldigt kul att köpa snygga träns och schabrak. Så december 2010 köper jag mitt första träns för mina egna pengar och efter det har det eskalerat till nåt slags shopaholic syndrom. Innan Emmet så red jag 95% av tiden ut i skogen. Men när jag fick Emmet så började jag gilla dressyr och att utvecklas. Innan så var dressyr det jag hatade mest av allt och ja jag var väldigt bortskämd. Mamma mockade och gjorde allt. Ibland sadla hon och borstade hästen åt mej så red jag bara. Men när Emmet kom in till mitt liv så växte jag upp och tog ansvar på direkten. Jag mognade så otroligt då. Han har förändrat mitt liv kan jag säga. 

Det jag tänkte säga med det här är att mitt shopaholic syndrom för hästsaker har svalnat nu och jag tycker inte det är lika kul att göra av med exakt alla mina pengar på 479829682 olika träns och schabrak... 

Håller jag på att bli sjuk....?